Barnpornografen och offret

Var drar du gränsen för barnpornografi?

Det är svårt att förhålla sig neutralt till ämnet barnpornografi och vidare genom detta pedofili och övergrepp på barn. Många överreagerar och sparkar bakut. De skriker högt, moraliserar till höger och vänster, generaliserar, dömer andra fort och går sedan vidare och lämnar ämnet bakom sig helt. Det finns ingen som står som ensamt skyldig, enskilt är de ett symptom på en växande politisk vilja till handlingar som vi som folk borde ta avstånd ifrån.

När man inte försöker förhålla sig till ett längre perspektiv är det lätt att klumpa ihop allt under en och samma övergripande kategori. Men när kategorin adderas till från en massa olika håll så växer den, blir okontrollerbar och blir till ett monster i sig. Som den serie lagar som kollektivt blir lagmonstret runt barnpornografi.

Som utomstående ser man bara toppen på isberget. De mest chockerande besluten och följderna som dyker upp i pressen. Och det är lätt att dra öronen åt sig och tänka "vi gör det för barnen, är inte jag beredd att ge upp lite frihet för att värna om barnen?" Så småningom börjar man att se snett på dem som påpekar det uppenbara och försöker stoppa monstret innan det växt sig för stort. "Är de månne pedofiler? Varför är inte de beredda att ge upp lite frihet för att värna om barnen?"
Därmed blundar man och släpper förbi fler och fler förslag som i slutändan inte har lyckats skydda ett enda barn, däremot börjar det att skada andra individer som enligt all sans och reson borde ses som oskyldiga men enligt lagens mening helt plötsligt är brottslingar.

För till slut handlar det inte längre om barn, utan det blir ett metabegrepp som slukar resurser från verkliga brott mot verkliga barn. För det krävs tydligen ett tränat öga för att upptäcka och avgöra att något är barnpornografi. För vi vanliga dödliga är tydligen inkapabla till detta.

Jag avundas inte Cecilia Wallin-Carlsson och hennes medutredare deras arbete. Jag håller med om att det är ett viktigt arbete. Jag applåderar att någon har mage att sålla i sådant material och arbeta för att hitta och identifiera barnpornografer och offer. Jag skulle inte klara av det. Jag vet inte om hon har man och barn, men jag skulle inte klara av att det med ett sådant arbete. Med alla bilder och misstankar rullandes i bakhuvudet tills jag antingen blir vettlöst paranoid eller avtrubbat förråad.

Däremot blir också jag illa till mods, sårad och äcklad av att hennes bedömning leder till och fortsätter förstärka att:

• tecknade bilder jämställs med innehav av bilder av verkliga offer
• tecknade bilder ger upphov till massivt slöseri av arbetsinsats som hade kunnat riktas in på att hjälpa verkliga offer
• tecknade bilder (liten mängd i enorm samling "oskyldigt" material) stigmatiserar en man och klassar honom som pedofil enligt lagens mening

Något har gått fel. Riktigt fel. Helt förbannat idiotiskt fel.

Jag är inte ensam om erfarenheten av att ha varit barn. Jag är inte ensam om att ha varit ett utsatt och hjälplöst barn. Men vi var riktiga barn. Vi är inte tecknade figurer. Vi var inte fiktiva barn.

Sluta jaga fel människor i mitt namn. Utför aldrig övergrepp i rättssak i mitt namn. Inför aldrig ökad övervakning i mitt namn. För när jag, liksom många andra, släppt offermentaliteten och försöker resa mig ur spillrorna av min barndom vill jag leva i ett samhälle som söker straffa sanna förövare och inte jämställer mitt lidande med en naken tecknad figur. Ett samhälle som inte hävdar att det gör det för barnen, i barnens namn.

Så var drar du gränsen för barnpornografi? Är det lätt för dig att definiera den? Kan du tänka framåt och se följderna av den? Sluta kasta skit, tänk efter, tänk gärna dig för innan du omkränker befintliga offer och hjälper till att skapa nya. Använd huvudet, även om det kanske inte är lätt.

För om du anser att det är bra att dra resurser från verkliga offer så är du i högsta grad medskyldig till att utredningen av verkliga brott mot verkliga barn fördröjs.


Relaterade artiklar:

1. Brottsbalken (via Lagen.nu): Kap 16, sektion 10: Barnpornografibrott 
2. Domstolsverket (via Lagen.nu): Barnpornografibrott i mellangrad, hårddisk ej förverkad 
3. svt.se, ABC: Politiker dömd för barnpornografibrott
   (grova filmer, tusentals bilder på barn, kommer undan med villkorligt och dagsböter) 
4. Svensk Polis: Hon granskar och utreder barnporr på Internet
5. DN Debatt, Madeleine Leijonhufvud: Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn
6. Newsmill, Tim Davidsson: Barnporr-lag kränker både offer och serieläsare
7. Newsmill, Anna Troberg: Är det hjälp eller stjälp man vill ge?
8. DN, artikeln som lämnade mig mållös i över en vecka: Mangaserier klassade som barnporr
9. DN: Barnporrfall blir liggande

Jag är inte en tecknad figur

Till alla väl menande men feltänkande moralister, som jämställer en tecknad figur med ett utsatt barn.

Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av.

Jag är inte en tecknad figur. 

Väl menande men feltänkande moralister kan kanske bli upprörda av detta faktum. Men jag är inte en tecknad figur. Och jag tror att ni, väl menande men feltänkande, kommer att orsaka förlängt lidande för utsatta barn. Jag vill att ni ska förstå det. Och känna er medskyldiga till att vissa fall fördröjs eller inte kommer kunna utredas på grund av er.

Som barn, från det att jag var 6 år gammal till precis in på tonåren blev jag utsatt för många sexuella övergrepp av närstående vänner till familjen. I det senare fallet blev ett tillfälle dokumenterat av en okänd förbipasserande som knäppte av ett foto och gick vidare utan att jag hade möjlighet att sätta stopp. Men jag hade inte haft möjlighet att sätta stopp för allt det föregående, så det kanske inte ter sig konstigt att jag hade möjlighet att sätta stopp för det där heller.

Så min nakna elvaåriga kropp finns troligtvis till beskådan i en vuxen människas fotosamling. Jag hoppas att den inte finns på nätet idag.

Från det att jag var tolv år gammal finns min rapport av övergrepp dokumenterade i min sjukhusjournal, jag berättade men det fanns inte resurser eller intresse att hjälpa mig på något plan. Det tog några ytterligare år försöka skaffa hjälp, göra något åt brottet och de själsliga och fysiska skador jag åsamkats. Men i slutändan fick jag klara mig själv så bäst jag kunde. Gärningsmännen går fria.

Jag är inte en tecknad figur. Jag har känslor, jag kan vara rädd, ledsen och nära nervsammanbrott på riktigt, och det som hänt mig har hänt på riktigt.

Jag är förolämpad av att det som har hänt mig kan jämställas ens någonstans i närheten av en tecknad åldersambivalent figur. Den arbetsinsats som ägnats åt att granska innehållet på hårddiskar, förbereda material för ett åtal och faktiskt drar in en hel del resurser av polis, utredare, åklagare, försvarare och alla inblandade... vilket slöseri. För ett ringa barnpornografibrott. För tecknade bilder. Som är åldersambivalenta.

Jag önskar att det hade funnits ett sådant maskineri på plats när jag behövde hjälp, och jag skulle banne mig hoppas att ett sådant maskineri finns på plats när ett riktigt barn behöver hjälp!

Till alla er väl menande men feltänkande moralister. Inblandade åklagare, polis och utredare som medvetet valt att rubricera en tveksam serieteckning som barnpornografi. Lagstiftare och påivrare.

Ni förlänger utsatta barns lidande genom felprioritering och slöseri av resurser. Ni sårar oss som växt upp ur en trasig barndom med intellektet i behåll. Ni sårar och förolämpar mig personligen, som har sett sådana bilder och äcklats men inte för ett ögonblick jämställt dem med det som hänt mig, min syster eller mina kusiner.

Vi är inte tecknade figurer. Och vi skulle föredra att resurserna lades på rätt saker. Vi berörs av detta!
Gör inte detta i våra namn! Gör framför allt detta inte i mitt namn!

Stå upp för riktiga offer istället.