onsdag 4 augusti 2010

Jag är inte en tecknad figur

Till alla väl menande men feltänkande moralister, som jämställer en tecknad figur med ett utsatt barn.

Jag är ledsen, men jag har ett erkännande som jag måste dela med mig av.

Jag är inte en tecknad figur. 

Väl menande men feltänkande moralister kan kanske bli upprörda av detta faktum. Men jag är inte en tecknad figur. Och jag tror att ni, väl menande men feltänkande, kommer att orsaka förlängt lidande för utsatta barn. Jag vill att ni ska förstå det. Och känna er medskyldiga till att vissa fall fördröjs eller inte kommer kunna utredas på grund av er.

Som barn, från det att jag var 6 år gammal till precis in på tonåren blev jag utsatt för många sexuella övergrepp av närstående vänner till familjen. I det senare fallet blev ett tillfälle dokumenterat av en okänd förbipasserande som knäppte av ett foto och gick vidare utan att jag hade möjlighet att sätta stopp. Men jag hade inte haft möjlighet att sätta stopp för allt det föregående, så det kanske inte ter sig konstigt att jag hade möjlighet att sätta stopp för det där heller.

Så min nakna elvaåriga kropp finns troligtvis till beskådan i en vuxen människas fotosamling. Jag hoppas att den inte finns på nätet idag.

Från det att jag var tolv år gammal finns min rapport av övergrepp dokumenterade i min sjukhusjournal, jag berättade men det fanns inte resurser eller intresse att hjälpa mig på något plan. Det tog några ytterligare år försöka skaffa hjälp, göra något åt brottet och de själsliga och fysiska skador jag åsamkats. Men i slutändan fick jag klara mig själv så bäst jag kunde. Gärningsmännen går fria.

Jag är inte en tecknad figur. Jag har känslor, jag kan vara rädd, ledsen och nära nervsammanbrott på riktigt, och det som hänt mig har hänt på riktigt.

Jag är förolämpad av att det som har hänt mig kan jämställas ens någonstans i närheten av en tecknad åldersambivalent figur. Den arbetsinsats som ägnats åt att granska innehållet på hårddiskar, förbereda material för ett åtal och faktiskt drar in en hel del resurser av polis, utredare, åklagare, försvarare och alla inblandade... vilket slöseri. För ett ringa barnpornografibrott. För tecknade bilder. Som är åldersambivalenta.

Jag önskar att det hade funnits ett sådant maskineri på plats när jag behövde hjälp, och jag skulle banne mig hoppas att ett sådant maskineri finns på plats när ett riktigt barn behöver hjälp!

Till alla er väl menande men feltänkande moralister. Inblandade åklagare, polis och utredare som medvetet valt att rubricera en tveksam serieteckning som barnpornografi. Lagstiftare och påivrare.

Ni förlänger utsatta barns lidande genom felprioritering och slöseri av resurser. Ni sårar oss som växt upp ur en trasig barndom med intellektet i behåll. Ni sårar och förolämpar mig personligen, som har sett sådana bilder och äcklats men inte för ett ögonblick jämställt dem med det som hänt mig, min syster eller mina kusiner.

Vi är inte tecknade figurer. Och vi skulle föredra att resurserna lades på rätt saker. Vi berörs av detta!
Gör inte detta i våra namn! Gör framför allt detta inte i mitt namn!

Stå upp för riktiga offer istället.

6 kommentarer:

  1. Så jävla korrekt sagt och samtidigt så vidrigt att moralidkare kan försura vårt rättssamhälle så genomgående att man stämplar seriesamlare för barnporrbrott.

    Frågan är hur man kan göra förändring, hur får man makt-eliten att lyssna och tänka om?


    Hoppas att fallet med manga-porren vänds i högre instans och det blir praxis, så slipper jag betala för att oskyldiga stämplas för ett av de grövsta brott i vårt samhälle:]

    SvaraRadera
  2. Tack för inlägget! Det behövs! Det känns fördjävligt att de förminskar ditt lidande genom att blåsa upp något som är lätt att ta i, men meningslöst i det stora sammanhanget. Det verkar vara lättare att jaga folk som inte känner att de har något att dölja än verkliga brottslingar, som har all anledning att hålla sig i skuggornas värld.

    SvaraRadera
  3. All sympati till dig, och tack för att du skriver om detta. Om du vill och förmår, sprid denna berättelse så mycket du kan. Skicka den till politiker, till Uppsala Tingsrätt, till åklagarmyndigheten i Uppsala , till polisen i Uppsala ...ju fler som får höra en historia från din unika synvinkel desto större chans att någon kanske äntligen förstår vad de håller på med.

    SvaraRadera
  4. Håller med Anonym i förra inlägget, sprid detta!

    Jag tror inte lagstiftarna förstår hur mycket onödiga arbetstimmar som kommer läggas på detta.
    Det kränker både utsatta barn och alla som klassas som likvärdiga brottslingar som de ohyggliga personer som kan förmå sig att skada barn! Plötsligt blir de "riktiga bovarna" och fallen med barnoffer bara en minimal bråkdel av polisens arbetsbörda. Absurt!

    SvaraRadera
  5. När jag var yngre så råkade fler än en pojke i min släkt (vill inte avslöja vilka de är) ut för ett vidrigt äckel som utsatte dem för sexuella övergrepp.

    Vissa av dessa utfördes under knivhot (en förskärare om vi skall vara noga) Vid andra tillfällen så misshandlades de med knytnävar tills de föll till föga.

    Än idag mår de killarna dåligt, pga deras ohälsa så blev det ingen rättegång. Förövaren är förmodligen död av hög ålder idag (i helvetet förhoppningsvis) men han dog utan att straffas för sina brott.

    Och sedan så får man se DETTA!

    Det första jag tänkte var vilken enorm kräkning detta var mot personer som varit utsatta för riktiga övergrepp. Skall de läsa hur staten tycker att låtsasövergrepp mot låtsaspersoner är lika viktigt?

    Här kan inlägget läsas. (Länkat)

    http://aktivarum2.blogspot.com/2010/08/symboliska-latsasovergrepp-mot.html

    SvaraRadera
  6. "Skall de läsa hur staten tycker att låtsasövergrepp mot låtsaspersoner är lika viktigt?"

    Nänänä, läs vad du själv har skrivit. Forövaren mot värklega barn gick fri pga offrens ohälsa, det blev inget rettergång. Men om offren var icke-existerande från början, gör det inget om dom inte kan möta i rätten.

    SvaraRadera